Sommarlängtan

Ja, jag vet att sommaren knappt är över, och att det därför inte är helt befogat... men jag kan ändå längta tillbaka tillbaka till den lite grann i smyg sådär (även om hösten också är mysig).

Bland annat är det min lilla söta sommarstuga som jag tänker på då.

Det var vita tapeter med gula blommor i det ena rummet och roströda i det andra när jag köpte stugan. Hade väldigt bråttom att få allt målat vitt-vitt-vitt. Kändes väldigt ljust och fräscht när jag målat färdigt! Eftersom stugan ligger nära havet passar det sedan väldigt bra med alla marinblå detaljer. Finns mycket kvar att göra för att få till det lilla extra, men jag tar det rätt soft och fixar lite när jag känner för det. Vill inte att det ska bli för mycket krafs därute heller.

Kramisparet

De är bara såå söta, mitt lilla kramispar. Och de piggar upp vilket middagsbord som helst, de små filurerna. Har fått dem i present, och är ganska säker på att de är inköpta på Urban Outfitters i Stockholm. De har dem där, hur som helst. Förutom att vara söta så jobbar kramisparet som salt- och pepparkar.

Min vän i köket

Jag tillhör skaran som inte har någon diskmaskin. Otroligt, men sant. Det får inte plats någon diskmaskin i mitt kök helt enkelt; och faktiskt går det rätt bra ändå. Någon var förresten förvånad över att jag heller inte har något köksbord. Jag har helt enkelt ganska mycket porslin som behöver sin plats. Något konstigt med det?

Nog om det, och åter till diskfenomenet. Eftersom jag alltså ägnar lite tid åt att stå där och diska, så tyckte jag att det var helt i sin ordning att köpa en Tivoli Audio PAL som sällskap. Den har mycket bra ljud och en annan bra grej med den är att medan den är nätansluten så står den där och laddar upp sina batterier, och man kan sen ta med den ut på picknick eller till badstranden. Mitt vanliga konservativa jag hade köpt en vit med silverfärgade knappar, men jag var lite wild & crazy och tog den här med det guldiga. (Den färgställningen finns inte längre kvar tror jag.)

En liten bärbar radio med förunderligt stort ljud, som det står om min diskkompis på hemsidan - stämmer bra! Dessutom snygg att se på.

Loppiskoppar

Rörstrand ?, formgiven av ?

När det nu blivit något färre loppisbesök så får jag passa på att visa de här fina kopparna, som jag hittade på en loppis vid stugan i Uppland i somras. Det är Rörstrand, men av någon anledning saknas det serienamn på dem. Vet du vad det kan vara? Berätta gärna! Eller är de helt enkelt bara namnlösa? Fina är de hur som helst, och eftersom de passade så bra med allt det blåvita i sommarstugan, så fick de bli kvar där. Fyra felfria koppar och två extra fat.

Tror faktiskt att jag ska försöka komma iväg på en loppissväng i helgen. Får googla lite och se om det finns nåt kul. Eller så kanske det blir ett IKEA-besök. Eller kanske inte. Löning på fredag innebär väl att det är crowded house där i helgen.

Missevykort

Jag har inte den blekaste aning om varför jag blev förtjust i de här (dessutom färdigskrivna) vykorten. Någon gosse i Jakobsberg har fått dem på sin födelsedag i oktober-57. Tror det står -57 på poststämpeln i alla fall. Det räckte tydligen med 20 öre i frimärksporto då; kan det stämma?


Missekorten åkte med hem från Pepparkaksfabriken i helgen hur som helst. Förevigade och numera nerstoppade i en byrålåda. Ett typiskt köp som aldrig skulle bli av någon annanstans än på en loppis.

Något puttenuttsött är det med vykorten i alla fall. Kanske var det en liten släng av kattabstinens som bidrog till inköpet.

Nippondockan

När jag var i 12-14-årsåldern så hade jag några japanska brevkompisar. Eller ett helt gäng faktiskt. Jag hade lagt in en annons i en japansk brevvänstidning och fick hur många svar som helst. Det var riktigt kul att brevväxla med tjejer i samma ålder från en helt annan världsdel och en helt annan kultur. Med breven kom alla möjliga små foton, origamigrejer och ibland till och med presenter.

Den här japanska trädockan är en av de saker jag fick av någon snäll liten japansk tjej. Visst är den fin? Den vaktar nu mina böcker i bokhyllan. Har nyligen sett liknande dockor i butikerna (t ex Lagerhaus), för den som inte har vägarna förbi Japan. Eller har brevvänner där.

Brödburk - nä?

När jag äntligen hittade Plåtburken till mitt krimskrams vid ett besök på Pepparkaksfabriken i helgen, så trodde burken att den var en brödburk. Men mig lurar man inte så lätt. Med en tandpetare lyckades jag fint skrapa bort de svarta "BRÖD"-bokstäverna.

La sedan in lite rosa skumplast i botten på burken, och vips var krimskramsburken klar att använda! Alla smycken fick plats, och vilken tur... det finns även plats för fler!